DET VAR EN GÅNG EN KVINNA

Kategori: EVERYTHING

jag bygger upp en mur
för att skydda mitt hjärta

jag känner igen känslan så väl
gör något dumt, kasta skit
och jag skrattar åt det

muren vinglar lite
men samtidigt står den stadigt
och jag litar på att den inte ramlar

människor säger
"gå vidare, du förtjänar bättre"
och allt jag vill göra
är att ge dom en käftsmäll

för om du verkligen vart kär
om du känner till den där känslan
eller om du vet hur det är att ge ditt hjärta till någon 
då säger du inte så,
till någon som precis fått sitt hjärta krossat

sen finns det dom människorna
som stannar upp
försöker förstå hur det känns
och säger
"det är ditt beslut och jag stöttar dig i vad som"

jag säger att jag inte orkar bry mig
och för stunden kanske det är så
men jag har ingen aning,
hur det håller i längden

jag brukar tänka
"vadfan, händer det så händer det,
klarar jag av att resa mig en gång,
så klarar jag det igen"

men hur länge kan man tänka så?
hur länge kan man få låta sitt hjärta lida för att försöka vara hel?

det skrämmer mig
att mitt inre kan göra så ont 
men samtidigt vara så glatt 
för egentligen, kanske det inte gör ont?

sen kommer det idioter
som säger, "det var längesen, gå vidare"
idioter som fortfarande trånar efter samma människa år efter år

så ja 1,5 månad kanske är länge, jag står på benen, men muren vinglar fortfarande och jag försöker.